Möten mellan människor

Den stora utmaningen i mötet mellan svenskar och invandrare är att ge utrymme för människors individuella livsstilsval, kulturell tillhörighet och gemenskap i det omgivande samhället. Möten är ingången till gemenskap. Det är inte främst kulturer som möts, det är människor som utbyter tankar och idéer som må ha formats genom tidigare erfarenheter som är geografiskt nära eller långt borta, men oavsett så är det möten mellan människor som genom sina erfarenheter har förväntningar på sin omgivning. Det är dessa skilda förväntningar som ibland utmanar våra uppfattningar om hur världen är beskaffad och hur den bör vara. Detta samhällsfält går under beteckningen ”Interkulturell kommunikation” som i korthet handlar om hur människor med olika social och kulturell bakgrund samspelar med varandra. Frågorna kan handla om vad som betraktas vara manligt eller kvinnligt, vem är barn och när är man vuxen? Vilka maträtter värderas högt eller betraktas som skadliga?

 

Andra områden som ibland låtit tala om sig är hur en hälsning ska ske. Hur vi hälsar på varandra kan vara en aspekt av kulturella tillämpningar. Handslag, ögonkontakt eller kramande för att nämna några praktiker kan väcka medmänniskors gillande eller ogillande. Ibland uppstår vad som brukar benämnas ”kulturkrockar”, det vill säga konflikter som uppstår på grund av missförstånd eller ovilja att förstå sina medmänniskors praktik som kan hänföras till olika bakgrund. En allt för stor oro att orsaka kulturkonflikter har sin egen problematik. Rädslan att göra fel kan leda fel. Det går till exempel inte att förutsätta att en muslim ratar fläskkorv, inte heller att en icke muslim inte har invändningar mot griskött på menyn.

 

Även om det finns kunskap om vilka uppfattningar som dominerar i olika delar av världen finns inget facit att falla tillbaka på. Synsätt förändras och individuella skillnader riskerar alltid att utmana rådande normer. Ett exempel är de första fotbollsspelarna, under första delen av förra århundradet, som möttes med skepsis. Inte minst de kvinnliga häcklades för sina aktiviteter samtidigt som de inte ansågs kunna mäta sig med männen. Denna attityd till fotboll och öppen diskriminering av kvinnor är inte längre officiellt gångbart vilket inte innebär att det råder jämställdhet mellan könen. Frågan om jämställdhet överhuvudtaget är eftersträvansvärt kan skilja sig mellan såväl individer som grupper, och om vi är överens om jämställdhet som eftersträvansvärt mål återstår frågan om hur jämställdhet ska tolkas. Ska pojkar och flickor, eller män och kvinnor umgås på lika villkor inom olika sportarenor eller finns det skäl för en könsbaserad uppdelning? Genom att inte oreflekterat hemfalla i traditionella eller kulturella stereotyper finns utrymme att organisera sportaktiviteter enligt de möjligheter som står till buds vilket kan innebära en mångfald av såväl könsuppdelade som könsöverskridande aktiviteter.

 

En näraliggande diskussion utgår från gränserna för möjlig eller nödvändig exponering av den egna kroppen vilket också innebär gränssättning för hygien och dusch före eller efter simning eller andra sportaktiviteter. Här måste varje situation tolkas med hjälp av en etablerad policy och kommunikationen med de enskilda som kommer att avgöra hur praktiska situationer ska lösas. Här, precis som i andra sammanhang kan kunskap om den andres kultur öppna vägar för en fruktbar dialog men kan aldrig ersätta samtalet med individen som först och främst representerar sig själv och inte en kultur. Vid mötet med människor som kommer från platser utanför Sverige kan språket upplevas som ett mer påtagligt hinder än verkliga eller förmodade kulturskillnader. Bortsett från den rent praktiska aspekten av att människor behöver ett gemensamt språk för att förstå varandra är det inte helt självklart att detta språk, åtminstone inledningsvis, är svenska. Samtalen kan ske genom någon som tolkar, blandspråk, kroppsspråk eller de medel som står till buds för att föra en meningsfull kommunikation, men det är bara genom möten och kontinuerlig dialog som det svenska språket och det omgivande samhället görs tillgängligt för nyanlända. Det finns bara ett sätt att vara tolerant och öppen för sina medmänniskor, oavsett bakgrund, det är att sätta individen i centrum och föra kommunikation med den det berör. Det är en metod som sportklubbar, idrottsföreningar och andra organisationer redan har stor erfarenhet av och som handlar om interkulturell kommunikation i praktiken.

 

Läs mer:

Länkar hämtade 21/6 2016