Inom idrottsrörelsen bedrivs för närvarande många aktiviteter för att främja delaktighet och etablering av nyanlända. Insatserna är mycket olika med avseende på både utgångspunkter och utformning. För vissa föreningar är det framförallt viktigt att kunna erbjuda roliga aktiviteter och en fysiskt aktiv fritid för unga som nyligen anlänt till Sverige – eller som det ibland formuleras: att skapa ”en meningsfull väntan” för de barn och ungdomar som befinner sig i en asylprocess. För andra föreningar är målet snarare att visa upp och introducera den egna sporten för nya grupper – och i förlängningen att rekrytera nya medlemmar. Vissa klubbar är stora och har många medlemmar som kan hjälpa till – andra föreningar är betydligt mindre. Vissa bedriver idrotter som är välkända över hela världen – andra är inriktade på sådana idrotter som inte har så stor spridning och som många därför inte prövat på.

​

Oavsett vilka förutsättningar som råder för just din förening, är det viktigt att planera hur era insatser ska vara utformade. Två frågor blir genast aktuella: Vad vill ni göra – och vilka förutsättningar har ni att göra just detta?

​

VILKEN TYP AV AKTIVITET VILL NI BEDRIVA?

Det finns många och skilda sätt som idrottsföreningar kan möta och engagera nya grupper, oavsett om det handlar om nyanlända eller andra som av olika skäl står utanför föreningsidrotten.

 

En första och mycket enkel strategi är givetvis att öppna upp den ordinarie idrottsverksamheten, det vill säga möjliggöra för utanförstående att få pröva på föreningens aktiviteter inom ramen för de vanliga träningsgrupperna. En fördel med en sådan lösning är att möten omedelbart uppstår mellan föreningens medlemmar och nya grupper. Därtill är det en åtgärd som ofta är enkel att administrera eftersom den inte kräver särskilda aktiviteter eller resurser i form av nya halltider osv.

 

En andra strategi kan vara att bedriva ”prova på”-aktiviteter där oerfarna utövare får möjlighet att lära sig den specifika idrottens grunder innan man slussas vidare in i föreningens ordinarie verksamhet. Sådana ”prova på”-insatser kan genomföras i föreningens egen regi eller i samarbete med andra föreningar. Ibland kan även kommunen vara initiativtagare och stöd till sådana ”idrottsskolor”.

 

En tredje strategi kan vara att fokusera på föreningslivets sociala dimensioner. I vissa klubbar har särskilda spontanidrottsaktiviteter, motionspass och språkcaféer anordnats för nyanlända. Målet med dessa insatser har både varit att erbjuda roliga och fysiska fritidsaktiviteter för nyanlända och att skapa sociala mötesplatser mellan klubbens medlemmar och utanförstående grupper.

 

En fjärde strategi kan handla om utbildning. En ofta förbisedd möjlighet att främja integration och mångfald i föreningslivet kan vara att rekrytera personer som nyligen kommit till Sverige och utbilda dem till idrottsledare. En andra möjlighet att kompetensutveckla föreningens ordinarie tränar- och ledarstab i frågor kopplat till mångfald och inkludering. 

​

SEPARAT ELLER INTEGRERAD VERKSAMHET?

Många föreningar väljer att organisera sina mångfaldsinsatser som särskilda projekt och separerat från den ordinarie träningsverksamheten, exempelvis i form av ”pröva på”-aktiviteter eller genom att anordna särskilda träningstillfällen för nyanlända. Andra föreningar väljer att organisera sina insatser för de nyanlända inom ramen för klubbens vanliga verksamhet.

 

Båda strategier har således sina förtjänster – och utmaningar. Separata aktiviteter kan vara ett bra sätt för att introducera en idrott för nybörjare eller för att uppmuntra till motion och fysisk aktivitet för specifika grupper – men det kräver samtidigt särskilda ledarinsatser, extra tillgång till anläggningar osv. Integrerade aktiviteter är på motsvarande sätt smidigt om idrotten i fråga är välkänd och under förutsättning att det finns utrymme i befintliga träningsgrupper.

 

I valet mellan integrerade och separata aktiviteter är det viktigt att komma ihåg att insatser för mångfald och inkludering ytterst bygger på möten mellan människor. Att enbart organisera separata aktiviteter för specifika grupper kan därför knappast betraktas som ett sätt att uppmuntra möten eller inkludering. Vårt råd är därför att ert mål alltid ska vara att inte dela upp era aktiviteter eller träningsgrupper utifrån deltagarnas bakgrund. Grunden för den svenska föreningsidrotten är ju att verksamheten ska vara lika öppen för alla – och ske på lika villkor.