"KEEP IT SIMPLE"

Det kan framstå som komplicerat att arrangera aktiviteter för grupper som kanske inte tidigare har prövat på en specifik idrott eller som inte talar svenska. De allra flesta föreningar med erfarenhet av aktiviteter för nyanlända menar dock att själva träningspassen vanligtvis är oproblematiska. Glöm inte bort att ni på lokal klubbnivå har stor vana av att möta unga med olika bakgrund och erfarenhet – och ni är dessutom experter på att lära ut era specifika idrotter. Lita därför på den kunskap och erfarenhet som ni har – och möt alla individer och grupper på samma sätt.

 

I vår förening gör vi inte skillnad på människor, oavsett varifrån de kommer. Alla möts med ett ”hej och välkommen, på med skorna”, och sedan är spelet igång. (Fotbollstränare, nordöstra Skåne)

 

Kom också ihåg att en idrottsförenings viktigaste (och även enklaste) uppgift när det gäller integration och inkludering av nyanlända består i att erbjuda regelbundna fritidsaktiviteter och ett socialt sammanhang för personer som befinner sig i en både svår och främmande situation. Inkludering uppstår när alla som deltar i er verksamhet har roligt och känner sig välkomna i er klubb. Det behöver inte vara svårare än så.

​

​

OM SPRÅK, KOMMUNIKATION OCH LEDARSKAP

Många föreningar berättar även att kommunikationen med nyanlända fungerar bra även om man inte talar samma språk. Instruktioner och regler kan ofta visas genom gester eller genom att man härma varandra. I vissa idrotter, såsom kampsporter, är många begrepp dessutom internationella och välkända.

 

”Även om man inte pratar samma språk är idrott ett universellt språk. Man visar varandra, här är en klubba, en boll, ett mål – kör! Om jag har en gul väst och du har en gul väst, betyder det att vi är i samma lag, att vi är kompisar”. (Fotbollstränare, Lund)

​

Vissa föreningar utnyttjar även den stora språkkunskap som ofta finns hos en förenings medlemmar. Kanske har även ni medlemmar som kan förklara er verksamhet på andra språk och som kan fungera som tolkar?

​

 

NÄR TÄVLINGSLOGIKEN SLÅR TILL

Idrott kan sudda ut gränser mellan människor. Men idrott kan även skapa och upprätthålla gränser. I många idrottssammanhang görs nämligen uppdelningar mellan flickor och pojkar, nybörjare och erfarna, unga och gamla. Dessa uppdelningar bottnar ytterst i en tävlingslogik: deras syfte är att skapa rättvisa förutsättningar för tävlan. Men de kan samtidigt verka exkluderande. Detta är viktigt att tänka på för de föreningar som öppnar upp sina verksamheter för nyanlända. I en allt för tävlingsinriktad verksamhet uppstår nämligen risken att de nyanlända som söker sig till klubben får svårt att etablera sig långsiktigt om de befinner sig på fel kunskapsnivå och inte anses ”platsa i laget”.

 

I barn- och ungdomsidrotten utgör tävlingslogiken ett omdebatterat ämne. Grundproblemet är att ungas idrottande ibland utformas med vuxenidrotten som förebild vilket leder till aktiviteter där kortsiktiga mål, segrar och prestationer blir viktigare än ungas långsiktiga utveckling och välbefinnande. Detta är inte förenligt med idrottsrörelsens egen värdegrund. Dessutom riskerar det att leda till både utslagning och till att unga får negativa upplevelser av föreningsidrott. När idrottsresultat görs överordnat medlemmarnas välbefinnande förloras även idrottens potential som arena för inkludering och mångfald. Om det är allt för viktigt att vinna blir alla förlorare.

​