KROPPEN
Hur ser vi på kroppen?
I alla samhällen finns det föreställningar om kroppen som är kopplat till idéer om hur vi framträder och umgås med varandra. Det finns föreställningar om en tudelning av människan i kropp och själ, eller kropp och medvetande. Själva kroppen är i olika sammanhang uppdelad i inre och yttre, övre och undre eller mellan privata och mer synbara delar som kan skifta beroende på tid och plats. Kroppen är också förknippad med föreställningar om renhet och orenhet där fysisk aktivitet genererar svett, urin, slem, snor eller andra kroppsvätskor som kan komma i kontakt med omvärlden. Det finns olika mått av fördragsamhet inför dessa kroppsvätskor men i varje samhälle finns regler för vad som är rent eller orent och vilka ideal som är eftersträvansvärt att leva efter.
Varje samtid har sina egna kroppsideal. Här finns exempel på idealisering av tjocka lår, smala lår, breda bringor och späda axlar. Kroppen är förenat med identiteten och kan smyckas, prydas eller döljas. Kroppen är en källa till stolthet, värdighet, skam eller blygsel. I det antika Grekland som gett gymnastiken sitt namn, av ”gymnos” som betyder naken, uppfattades en kropp som föremål för disciplinering och kontroll. De manliga gymnasternas nakna kroppar exponerade styrka som visades upp till beskådande i olika tävlingar där kläder uppfattades vara ett hinder.
I en annan samtid har den nakna kroppen väckt anstöt på ett sätt som inte de gamla grekerna skulle förstått. Under förra seklets början när utomhusbad började göra sin entré i den här delen av världen förfasade omgivningen sig över de kroppsnära simkläder som visade bara hud och kunde ge upphov till all världens omoral och promiskuitet. Det var framför allt den välbeställda delen av befolkningen som ägnade sig åt publikt badande, denna oroväckande aktivitet som innebar att män och kvinnor kom i blickfång för varandras avklädda kroppar. Med en förflyttning några århundraden tillbaka fanns badhus där män och kvinnor blandade sig och skötte sin hygien utan att detta föranledde någon större debatt.
Diskussionen om blandningen av män och kvinnor eller krav på separata utrymmen för män och kvinnor handlar i sin minsta gemensamma nämnare om synen på kroppen och hur människan visar upp sig utanför hemmet. Det handlar om hur tillgänglig kroppen får lov att vara för omvärlden. I sportsammanhang kan kroppen skapa problem när fysiska rörelser kräver bekväma och ibland minimala kläder. En klädsel som riskerar att avslöja det kön som människan är bärare av och som kan förknippas till sexualitet och de manliga och kvinnliga roller som samhällets värderingar bygger på. I andra sammanhang används särskilda plagg för att markera könstillhörigheten och därmed signalera den egna identiteten till omvärlden. Dessa frågor som förknippas med kroppen, exponering och rörelsefrihet kan inte enkelt beskrivas i kulturella handböcker utan måste förstås mot bakgrund, social tillhörighet och det omgivande samhällets värderingar som förändras beroende på tid, plats och de möten som sker.
Vi kan se avbildningar av dessa ideal, allt från Venus av Willendorf från stenåldern till barockens frodiga kvinnor och sextiotalets Twiggy-modeller med spensliga kvinnokroppar eller motsvarande maskulinitetsideal som förändrats över tid.
Läs mer:
Hämtat 7/7 2016