Vi i projektet Simma för livet var från början sju personer som tillsammans såg ett behov av simkunskap, och vi ville skapa sysselsättning. Vårt initiativ handlar om att samordna en simskola för både asylsökande och för människor som fått uppehållstillstånd. Vi startade en projektgrupp och skapade ett samarbete mellan ett privat boende, Malmö kappsimningsklubb och Räddningstjänsten syd. Samarbete har varit den stora fundamentet i projektet, dels genom dessa tre aktörer, men även mellan deltagarna, ungdomarna, och projektgruppen.

 

Eftersom simning består mycket av gester utgjorde inte språket något särskilt hinder för oss. Däremot har det krävts en större tydlighet på boendet än vi först trodde, projektet har setts som en rolig aktivitet, men vikten av att kunna simma har vi behövt poängtera. Det har också varit svårt att acceptera att inte alla runtomkring projektet varit fullt lika engagerade som vi som arbetat i projektgruppen, något som kan vara viktigt att ha med i beräkningarna. Problemet är att man i sådana här projekt ofta inte ser vad man kan få i utbyte av varandra, man pratar istället ofta om vad vi kan göra för dom.