Vi och vår föreställda gemenskap

Ibland hävdas det att människan är en del av ett allmänt fragmentiserat samhälle som i grunden är ofrånkomligt eftersom globaliseringen gjort sitt intåg. Andra skulle hävda att människan oavsett en oomtvistad globalisering är lokal till sin natur. Ett förenande perspektiv skulle vara att människan är både global och lokal eller med ett populärt uttryck ”Glokal”. Det är trots den större omflyttning som flyktingsituationen ger upphov till fortfarande en överväldigande majoritet av världens befolkning som bor i det land de är födda. Samtidigt innebär en allt mer avancerad teknik och olika former av utbyte att världen kan upplevas mer rörlig än vad den egentligen är.

 

Fortfarande ser vi gränser som ritar vår karta. Det är gränser som anger statliga och nationella gränser. Runt nationen finns föreställningar om ett folk som kan förstås i betydelsen gemensam historia, religion, traditioner eller andra attribut sammanförda under vad vi brukar beteckna som kultur. Gränserna innebär inte att det inte finns individuella skillnader mellan alla personer som till exempel har ett svenskt pass. För att förklara motsättningen mellan denna tillhörighet och särart har det föreslagits att det handlar om en föreställd gemenskap. Det är runt denna föreställda gemenskap variationer kan förekomma men ett överordnat ”vi” skiljer ut de andra, de som står utanför och inte betraktas tillhöra gemenskapen.

 

I språket har vi begreppet etnicitet som kommer ur grekiskans ”etnos” som i det antika Grekland ursprungligen betecknade ”de andra”. Dessa som stod utanför känner vi igen i begreppet ”barbarer”, helt enkelt människor som inte talade grekiska. Även om vi idag allt mer betonar att etnicitet är en värdeneutral term som anger grupptillhörighet och inte är förbehållet migranter eller andra minoriteter finns det genom beteckningen i sig ett erkännande för gränsdragningen mellan ett vi och dem. Dessa gränsdragningar  är inte absoluta, de konstrueras, bryts ner och byggs upp igen i nya konstellationer. Dessa vi liksom de andra är föränderliga. En gång räknades de under sextonhundratalet hitflyttade vallonerna som främlingar. Idag har vallonerna smält samman med befolkningen och tillhörigheten handlar snarare om ett ursprung än en aktiv gränsdragning i förhållande till omgivningen. I den mån den vallonska tillhörigheten framhävs utgör den trots allt en av flera gemenskaper.   

 

Med utgångspunkt från individen kan en person känna tillhörighet eller främlingskap inför olika grupperingar eller aktiviteter. Dessa tillhörigheter eller aktiviteter kan bygga upp en identitet som grundas i ett eller flera kollektiv. En gruppgemenskap behöver inte utesluta en annan. Du kan vara svensk, same, man eller kvinna, tennisspelare och student. Varje tillhörighet bygger på sin egen gemenskap. Varje gruppering, inom idrott, arbetsliv eller andra organisationer bygger upp sin verksamhet med gemenskap och inkludering som bas. För att denna gemenskap ska kunna bestå måste det också skapas och upprätthållas gränser till andra verksamheter. Dessa gränser kan dock vara mer eller mindre fasta, öppna eller slutna. Inom idrott, och speciellt med sikte på inkludering av migranter som har erfarenheter av andra gemenskaper kan det vara klokt att låta verksamhetens ”vi” vara ledande och omfatta alla med nödvändiga förutsättningar att vara med oberoende av etnisk tillhörighet och föreställd gemenskap.

 

 

Läs mer:

  • Cashmore, Ernest (1996) Dictionary of Race and Ethnic Relations. London: Routledge [432 p] (Online)

 

Hämtat 10/7 2016

 

Att diskutera:

  • Hur viktigt anser ni att medlemmarna är punktliga?
     

  • Om det uppstår konflikter på grund av att män eller kvinnor praktiserar könssegregerade hälsningsfraser: hur hanterar ni en sådan situation?    
      

  • Har ni exempel på tillfällen där könssegregerade aktiviteter är att förorda och finns det tillfällen när uppdelningen i  manligt respektive kvinnligt (pojke – flicka) inte är acceptabelt?
     

  • Det finns exempel på tillfällen där krav på sportklädsel (simning, beachvolleyboll, basket  eller andra sporter) utgör en konflikt med klädkutym som bygger på en restriktiv kroppsexponering. Hur tillåtande är ni i er förening för avsteg från sportens klädkod?
     

  • Hur viktigt anser ni att det är att man duschar i direkt anslutning till sportaktiviteten (före och/eller efter)?